Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar
Men stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss
