Thursday, February 10
So explain to me how the goddamn hell I always find myself in this mess?! And how it is possible for me to only have a remote interest in someone who is too busy to even pick up the phone and not in anyone who takes me on helicopter-rides (awesomeness I'm highly aware of that), takes me out to eat, actually makes an effort. Is it too easy? Too familiar? What the hell am I doing?! And why do I not have any feelings? Where are the butterflies? Suppose I'm as lost as always.
Wednesday, February 9
Day 17 – Your favorite memory
Tuesday, February 8
Day 16 – Your bad habits
As a part of me reckons I'm too awesome for words that part reckons I have no faults whatsoever. However, as I do know (deepdeepdeeeeep down inside) that I probably have more bad habits than good ones the list could be rather extensive.
However, only to mention a few: I hate hanging out with useless and shallow people. I look down on people without really having a reason for it. I never put on the lid to the toothpaste. I have a tendency of not listening to people as I like living in my own bubble. I despise it when people tell me how to do something I think I do better than them. I procrastinate. I drink way too much coffee. I'm a true attention-whore.
Sunday, February 6
Solen gick ner som på beställning, Det hade inte varit samma sak om den sken Där vi gick i sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen Tänk om klockan tagit samma vägar som vi När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi Och allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul Och allt var så konstigt Men förbannat kul Det kunde ha varit nån annan Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, Man säger saker man inte förstår Där vi gick på berg som högar av löv
Med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker Man glömmer att man trivs med livet ibland När vi flydde från sanning, tid och besvär För att ta måsten i andra hand
Och allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så Vi snackade skit om alla vi kunde klandra För att komma på att vi bara hade varandra Det kunde varit några andra Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår Vi glömmer allt och tror att tiden är svår Men man kommer på, sen efter Att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen Vad gjorde mig så förfärligt glad När vi gick med förhoppningar som drömmar Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen Tänk om klockan tagit samma vägar som vi Tänk om vi inte gått i några vattenpölar Som smala ben och kängor trampat i Allt som vi sa då Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen Men det var inte samma sak, saknar någon vän Jag önskar att det vore nån annan Jag anar vem Men jag vet inte än
Friday, February 4
Thursday, February 3
Day 15 – Your dreams
Dreams. As in while asleep, that I rarely have, or remember anyway. Dreams as in hopes for the future I do however have a few of. It can be summarized with being ridiculously happy. And content. Less restless. My greatest dream ever is indeed to own my own island. Mojito. The name of the island that is. Mojito. Nothing bad can happen in the presence of one. Awesomeness!
Wednesday, February 2
Tuesday, February 1
Usually it is easier not thinking about others and disregard whatever they might have on their mind. However, without practising letting people in and make holes in that very much massive wall you might have built around our heart. Well you will soon realise you could be stuck with a feeling of emptiness, and that it might be worth taking the chance and some people are just a little bit more amazing than what you could see at that first glance.
Subscribe to:
Posts (Atom)