Det är något speciellt med att komma hem ifrån någonstans i världen. Och även om jag åker igen imorgon och spenderar större delen av min tid boende i en kappsäck likt Pippi så är det ändå skönt att vara hemma och andas ut emellanåt. Nu är det drygt två veckor kvar innan det hela förändras. Och även ifall det är som så att jag har det mesta under kontroll, biter sig ändå paniken fast under huden när alla ställer sina tusen miljoner frågor som jag egentligen inte vill svara på. Min garderob är förövrigt ganska vacker just nu, bara skorna som ligger utanför tvättsäcken hullerombuller och tar alldeles för mycket plats ifrån mitt bedårande golv som förövrigt bör dammsugas kanske både en och två gånger.

Efter mitt konstaterande att det här inte håller längre har jag inlett min strävan emot större och mer framgångsrika tider. Det ska bli feting-bra åt alla håll och kanter helt enkelt. Sedan är frågan vart jag ska börja. Jag har dock bestämt mig, 50 kilo packning bör klaras av måste jag tycka, annars är jag ganska värdelös, och det passar inte in bland mina planer. 20 kilo böcker och 30 kilo kläder och skor, jag har ju trots allt rensat. Annars nallar jag lite hos mormor&morfar och vips har jag några kilo till. Galet pepp är jag på att börja plugga igen om inte annat. Mindre än en månad kvar till byebye Sverige, och efter tre veckors introduktion bör jag ju ha skaffat mig en dygnsrytm som fungerar ganska bra utan koffein kan man ju tycka, sedan är det nionde februari dagen som inleder mitt nya liv. Härliga tider ovan förövrigt, inte alls kalabalik, inte alls mina föräldrar i ett nötskal, inte alls..

Jag är sjuk. Sjukast i hela världen. Nåväl, mest synd om iallafall, eller inte. Planer för dagen? Ligga i sängen och förhoppningsvis inte få liggsår. Amen.

Moment 22 delux skulle jag nog påstå att mitt liv verkar vara förtillfället. För att få mitt visum måste jag ha ett nytt brottsregister, för att få ett nytt brottsregister behöver jag mitt pass, som ambassaden har. MEN det var ju även som så att jag hade missat ett litet or emellan pass och personbevis, och vips så var det hela inte så komplicerat längre. Underligt det där egentligen. Ord. Vad som syns och inte, eller kanske hur uppmärksam jag är^^

Okej så jag blir alltid lite betagen av bedårande individer med gitarr.
Det här är just ett sådant exempel.

det är bra nu.

At this very moment I wouldn't mind the feeling 'I would like to commit suicide, but I don't have the time' wouldn't mind it at all as a matter of fact.

Har lyckats börja träffa mr. K helt plötsligt också, lättsam underhållning i vinterrusk. Vad kan gå fel?

It's this small tinytiny thing which keeps us apart. I'm more in love with love itself than with you. And for some reason I can't seem to manage to structure my thoughts together into neat piles in order for the fact to sound more emotional, I guess that could be due to the fact that my emotions are far too deep underneath the surface in order for you to find them. And once again I'm not with someone, but rather with myself. Ironic isn't it?

http://www.ibquotes.com/

damn i miss it!

Blommor. Ring. Basebollträ. Känslor delux!

Det är nu ett faktum, jag har inget att sysselsätta mig med som jag skulle påstå vara av värde. Ansökan för visum är ivägskickad, CSN har bekräftat mina pengar, Skattettaten har skickat mig massa konstiga koder och jag har tom hämtat mina student kort..! Och det är fem veckor kvar tills jag sitter på ett flygplan påväg till Istanbul. Jag borde dock börja rensa på vinden för att flytta mina grejer till mormor&morfar ifall det nu blir ett faktum att min kära papi tar ett nytt jobb och huset blir övergivet. Ångesten över vad jag ska göra med mina två flyttlådor av IB-pärmar är dock frustrerande. Galet. Kanske ska laga lite mat. Huum..

Född: 11 oktober 1988 karlstad

Bor: karlstad

Familj: mami&papi bror1 bror2 syster1

Tror på: mig själv

Tror inte på: prata bakom folks ryggar

Roas av: ignoranta idioter som inte förstår vad de sysslar med

Oroas av: sydafrika

Stolt över: mig min familj och mina vänner

Missnöjd med: rastlösheten

Skulle aldrig: nöja mig med sämre än det bästa

Okänd talang: kan få min fot bakom huvudet

Mina bästa egenskaper: omtänksam

Mina sämsta egenskaper: living on the edge

Laster: äta kakan men ändå ha den kvar, hellst flera kakor

Kör: inte alls

Drömmer om: framgång och lycka

Ser på: vackerhet

Lyssnar på: min baby såklart

Förebilder: mami&papi

Bästa låt: att fånga en fjäril av lasse

Årstid: höst

Oas: där ensamheten är ett val

Ångrar: sexpartners delux

Motto: live or let die

Så jag har äntligen funnit tillbaka till the love of my life. Precis, till mig själv. Ganska skönt att ha någon som man kan lita på nästan alltid iallafall. Insikten angående diverse andra individer av det motsatta könet är dessutom ack så betryggande.

+ Om tre veckor är det julafton. Om fyra veckor är det nyårsafton. Och om sex veckor ser jag på film över Afrikas land.

- Galet mycket saker i min ägo. Vart ska jag lägga allting?!

Jag är nöjd. Och ingen kan förstöra min dröm.

Det är galet hur lätt det blir fel. Katastrof och Kalabalik efter åter igen en gosig vistelse i Sumpish. Jag tror dock att Sumpish och jag börjar skapa problem för oss själva, vilket jag inte tänker fördjupa mig i. Men efter mycket om och momen blev det helt klart faschinerande. Och Frida är min baby delux! <3