Det känns helt klart som om världen fortsätter och jag lever utanför den bubblan i min egna lilla värld. Med avstängd mobiltelefon och en familj som inte befinner sig på hemmaplan så är det tyst. Riktigt tyst. Och det är skönt tycker jag ändå. När inte ens hemtelefonen ringer så kanske man ska börja oroa sig ifall det har skett något med världen. Men det känns som en överdrivet avancerad tanke för tillfället.

Jag har dock en ny plan för mitt liv. Jag ska ju pallra mig iväg på en månads backpacking i Afrika, när det nu blir tillsammans med min kära moder, så vi kan ju satsa på nästa år. OCH efter det att min nya favoritkanal efter BBC Prime har blivit Discovery Travel & Living så ska jag även besöka Sydkorea och Japan, fettballt! Åh jag trivs ändå ganska bra just nu, positiv vändning med inget Norge måste jag påstå!

Det här med att sova när jag borde verkar inte vara min starka sida direkt.. Men nu är mitt så kallade rum rent och fint iallafall, svarta kuvertväskor är förövrigt något jag kan sluta införskaffa nu och för 50 år framåt i tiden^^

Nåväl, jag satt och läste Hemlös när jag var påväg hem ifrån Stockholm och det är på något sätt mina fördomar som blir klippta itu om och om igen. En kvinna skriver så sjukt många kloka ord i varje artikel hon har bidragit till Situation Sthlm. Dels om hur staten håller på att ta över, och främst driver, de mest lönsamma monopolen i Sverige. Och istället för att förbjuda det hela istället cashar in storkovan.

Missbruksmonopolet, av Maria Urdin, feb 2003

Jag blir så himla arg när jag tänker på hyckleriet hos våra myndigheter. Å ena sidan går de ut och predikar im hur farligt det är att röka. Samtidigt kan de inte förbjuda tillverkning och försäljning av cigaretter, då staten ju tjänar miljarder i skatteintäkter på rökarna.
Att det finns alkoholmissbruk är ett välkänt faktum. Gissa vem som har monopol på att sälja alkohol i Sverige.
Svenska Spel AB uppmanar oss i samtliga media att satsa allt fler miljarder på att spela och bli rika. Gissa vilka som tjänar på det. Just det, statligt monopol!
Missbrukarna blir allt fler. Hur många är det egentligen som ser sambandet orsak och verkan? Staten har ännu inte skaffat sig monopol på knarkdistrubutionen, men med tanke på hur lukrativt det verkar vara är det väl bara en tidsfråga?
Tack för ordet.

Knas det där egentligen. Och jag kan inte säga annat än bravo. Nog för att skatter etc är positivt, men frågan är hur långt ett samhälle kan gå ifall de produkter som är beroendeframkallande försvinner, är det beteendet eller produkten som ligger bakom det hela?

Nej jag kanske ska fokusera på att somna innan dess att jag borde vakna.

Det är inte speciellt kul att vara tillbaka i Karlstad har jag kommit på. Allt är det samma och ingenting förändras egentligen speciellt radikalt. Dock blev jag ytterst förundrad över att Brothers&Sisters numera inte bara sitter ihop längst bak i affärerna utan heltochtotalt. Samt att min besvikelse över att kokosteet på Farbror Melkers numera inte existerar något mer. Och om jag var förkrossad! Och dessutom har negerbollarna blivit små igen. Nej Farbror Melkers har gått ner sig. Usch! Dock har denna dag inneburit att jag har funnit mig en lagomt ful kamerafodral, en kokbok (hörochhäpna!) och även lite gåvor. Det är nästan bättre att köpa saker till andra än till sig själv, (egoegoegoooooo) varför är jag dock inte säker på, detta bör undersökas, kanske har Norge förändrat mig trots allt. Eller ja, jag var förändrad, sedan kom jag hem och den försvann. Jag saknar Bessheim, inte allt, men jag skulle nog fortfarande kunna tänka mig att köpa mig en stuga där ute mitt i ingenstanns och fylla väggarna med böcker och skåpen med te. Och sedan sitta i min megafotölj och drömma mig bort. Ja det skulle kännas bra, bortbortbortboooort!

BLÅBÄRSPAJ


FYLLNING
blåbär
1 ägg
2 dl creme fraiche
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl socker


PAJDEG
3dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl socker
150 gr smör


(Låt gärna pajdegen stå kallt minst en timma)


Grädda i mitten av ugnen 175-200 ca 30-35 min.

Det bästa med att vara hemma? Faktumet att jag får vara själv, ensam och helt i solitud. Utan tvekan. Nog för att jag älskar mina vänner och min familj, men känslan av att vara själv och att kunna sätta mig med en bok och en kopp te i strumpbyxor och någons skjorta som är större än mig och lite till är bara underbart.

Jag har varit på stan, jag har ringt till tandläkaren och bokat tid, jag har städat, strykt, tvättat och bakat och jag har letat reda på gamla kort på mig och mina syskon och klistrat in dem i fotoalbumet. Men mest av allt. Jag är lycklig. Och jag får välja själv vad jag ska göra. Dock är jag grymt orolig över mina föräldrar, de glömmer och stressar och stressar och stressar lite mer, och jag vill hjälpa, men jag vet aldrig hur, för de är som jag, ohjälpbara tills dess att väggen kommer emot en lika fort som man själv springer för att möta den. KRASHBOOMBANG! Och jag vet inte vad jag ska göra. För det är mitt fel. I smyg.

Jag är nog en av de mest eogcentriska individer jag har stött på, det kan jag erkänna utan problem. Dock att jag ska bli stött efter en kväll av enbart egokickar efter att någon beter sig emot mig precis som jag beter mig emot honom, det gör mig irriterad, eller nej, det gör mig förbannad. På honom, på mig, på världen, välj själv. Jag är påväg att brista ut i tårar bara för att min värld har fått sig ett shake. Inte bra för min värld. Den gillar inte små shakes, en jordbävning är okey, möjligtvis en orkan. Men inte ett shake, då kan du lika gärna lämna mig ifred, eller bete dig som en normal person, om det nu går?

Idag har varit en bra dag. Jag har insett hur grymt lyckligt lottad jag är för att vara den jag är, för att ha de vännerna jag har och hur skönt det är att faktiskt vara ensam. Ibland behövs det lite distans och lite för många fel människor som hör av sig. Jag trivs här ute mitt i ingenstanns, och om det bara vore lite mer turister hade jag utan tvekan kunnat stanna lite till. Men det här kapitlet är påväg att avslutas. Jag har två dagar till med arbete kvar, maximum 16 timmar helt enkelt. Sedan går bussen från Beito 10.35 och tåget som tar mig hem stannar förhoppningsvis på stationen vid 18.53 på fredag kväll. Lycka. Genuin sådan. Tack.