Det är inte speciellt kul att vara tillbaka i Karlstad har jag kommit på. Allt är det samma och ingenting förändras egentligen speciellt radikalt. Dock blev jag ytterst förundrad över att Brothers&Sisters numera inte bara sitter ihop längst bak i affärerna utan heltochtotalt. Samt att min besvikelse över att kokosteet på Farbror Melkers numera inte existerar något mer. Och om jag var förkrossad! Och dessutom har negerbollarna blivit små igen. Nej Farbror Melkers har gått ner sig. Usch! Dock har denna dag inneburit att jag har funnit mig en lagomt ful kamerafodral, en kokbok (hörochhäpna!) och även lite gåvor. Det är nästan bättre att köpa saker till andra än till sig själv, (egoegoegoooooo) varför är jag dock inte säker på, detta bör undersökas, kanske har Norge förändrat mig trots allt. Eller ja, jag var förändrad, sedan kom jag hem och den försvann. Jag saknar Bessheim, inte allt, men jag skulle nog fortfarande kunna tänka mig att köpa mig en stuga där ute mitt i ingenstanns och fylla väggarna med böcker och skåpen med te. Och sedan sitta i min megafotölj och drömma mig bort. Ja det skulle kännas bra, bortbortbortboooort!
