Det är ganska lustigt hur otroligt rastlös jag blir lite då och då. Eller tja, mest hela tiden faktiskt. Det händer ingenting nytt. Jag kommer inte på något jag vill göra förutom faktumet att jag inte vill sitta med mina 9 kurser och vänta på att gå på fler föreläsningar och del-tentor. Jo jag vet inte, det är lite som om tusen myror kryper i mig.
Idag har jag, hum, råkade inte sova igår natt, det gick liksom inte. Och Stalin peppade mig inte heller, det är för illa. Jag måste ta tag i mig sjalv. Det är lite som en paradox. Så jag tänker som så här att jag måste hitta något. Något givande. Vad har jag absolut ingen aning om. En del av mig kan tycka det borde ha räckt att flytta över ett jordklot. Men icke!
Nåväl, jag antar att rastlösheten sitter på insidan trots allt.
