Jag är trött på Norge, fetingjävlamotherfuckintrött.. Men jag vill inte komma hem till Karlstad heller, inte Sverige. Hellst skulle jag vilja ligga kvar i sängen och höra regnet slå emot glasrutan. Mysighet när den är som bäst. Kanske borde jag även inräkna en significant other att dela denna mysighet med. Men jag vet inte, besviken över singelstatusen, besviken på korten, åh jag vet inte, för mycket romantik slutar i tragedi verkar det utan tvekan som. Nåväl, jag orkar inte riktigt med detta. För mycket känslor som finns, som inte finns, som borde vara där. Allting som jag önskar jag kunde känna utan att må dåligt. Men det blir sällan som så. För bra. För dåligt. För mycket. För lite. Jag vill finna någon som mig. Någon som vill. Som inte tvekar. Som säger JA! Finns det någon sådan? För jag är redo. Jag är här, var är du? VAR?!?!
